Sightseeing
Hade spanska imorse och sista 5 minuterna då det diskuterades när vi skulle göra nationella proven satt jag som på nålar. Dels för att jag inte bryr mig ett skit om när vi gör dom, jag fattar inte ett dugg av spanska så jag förtränger att jag ska behöva visa mina "kunskaper". Dels också för att jag ville hinna till bussen hem som gick på nåra minuter.
Så när vi äntligen får gå är jag redan ute genom dörren och väl inne i stan ser jag att 2:an går på 1 minut, bussen står där och väntar och jag kliver på.
Blir lite fundersam över att det är så många på bussen, brukar oftast vara ensam och åka till björx runt halv 10, men släpper den tanken ganska fort.
Tills jag ser det, på den rullande remsan står det ju: Linje 5 mot Hertsön.
Fan, jag hade gjort det igen. Helt utan att tänka mig för hade jag satt mig på fel buss, alltid mot hertsön..
Så åker den, kunde klivit av på malmuddsviadukten, men jag åker vidare. Passerar skurholmen och örnäset, det var ju skönt att åka så jag orkar inte kliva av.
Skyltar visar vägen till Herstö ängar, Hertsö kullar, Hertsölund, vars fan är jag?
Det hade varit så likt mig att typ plinga på värsta random stället mitt ute i ingenstans och sen inte hitta busshållsplatsen tillbaka, så när Hertsö Centrum kommer är jag snabb på att plinga.
Går av, tar en sväng runt skolan, passar på att se mig omkring eftersom jag aldrig vart där förut och traskar sedan tillbaka till busshållsplatsen. Skäms lite över att folk måste tycka att jag är mysko, men när bussen kommer och jag ser att det är samma busschaufför som körde ut dit slutar jag att bry mig.
När det sen också kommer världens fetaste gubbe som stinker en blandning av cigaretter, svett och jävligt äcklig "hemmalukt" tappar jag hoppet om att komma tillbaka till mina hemtrakter levande. Känner hur jag sakta avlider av varje andetag där jag sitter stel som en staty och stirrar blint ut genom fönstret.
Efter världens längsta bussresa ser jag äntligen tutti-frutti husen träda fram ur dimman och väl på smedjan kastar jag mig ur bussen, lycklig över att äntligen vara på säker mark.
"Högra" delen av Luleå, som jag alltid tänkt mig att örnäset, hertsön, svartöstan och skurholmen är, är inte mina kompisar. Tacka vet jag "vänstra" sidan, björx, porsön, bergviken och gänget! Är till och mer stammis i sunderbyn än där borta i farligheterna..
Så när vi äntligen får gå är jag redan ute genom dörren och väl inne i stan ser jag att 2:an går på 1 minut, bussen står där och väntar och jag kliver på.
Blir lite fundersam över att det är så många på bussen, brukar oftast vara ensam och åka till björx runt halv 10, men släpper den tanken ganska fort.
Tills jag ser det, på den rullande remsan står det ju: Linje 5 mot Hertsön.
Fan, jag hade gjort det igen. Helt utan att tänka mig för hade jag satt mig på fel buss, alltid mot hertsön..
Så åker den, kunde klivit av på malmuddsviadukten, men jag åker vidare. Passerar skurholmen och örnäset, det var ju skönt att åka så jag orkar inte kliva av.
Skyltar visar vägen till Herstö ängar, Hertsö kullar, Hertsölund, vars fan är jag?
Det hade varit så likt mig att typ plinga på värsta random stället mitt ute i ingenstans och sen inte hitta busshållsplatsen tillbaka, så när Hertsö Centrum kommer är jag snabb på att plinga.
Går av, tar en sväng runt skolan, passar på att se mig omkring eftersom jag aldrig vart där förut och traskar sedan tillbaka till busshållsplatsen. Skäms lite över att folk måste tycka att jag är mysko, men när bussen kommer och jag ser att det är samma busschaufför som körde ut dit slutar jag att bry mig.
När det sen också kommer världens fetaste gubbe som stinker en blandning av cigaretter, svett och jävligt äcklig "hemmalukt" tappar jag hoppet om att komma tillbaka till mina hemtrakter levande. Känner hur jag sakta avlider av varje andetag där jag sitter stel som en staty och stirrar blint ut genom fönstret.
Efter världens längsta bussresa ser jag äntligen tutti-frutti husen träda fram ur dimman och väl på smedjan kastar jag mig ur bussen, lycklig över att äntligen vara på säker mark.
"Högra" delen av Luleå, som jag alltid tänkt mig att örnäset, hertsön, svartöstan och skurholmen är, är inte mina kompisar. Tacka vet jag "vänstra" sidan, björx, porsön, bergviken och gänget! Är till och mer stammis i sunderbyn än där borta i farligheterna..
Kommentarer
Trackback
