Karin

Igår var jag med Ida och Eva. Vi åt på Dagobert och ssen drog vi till Ida och plöjde oss igenom halva säsong 6 av Sex and the City.

Tog bussen hem och halv 3 var klockan när jag klev av.
Efter att jag hade klivit av hör jag hur en bil ställer sig på busshållplatsen.
Kollar bak, nej en Byggare Bob-skåpbil.
Börjar gå fortare, den kanske bara skulle lämna av nån.
Vänder mig om igen, ser hur den kommer körandes efter mig på gångvägen.
Aldrig har vägen hem känts så lång.
Jag börjar springa, nej kuta.
Svänger upp för backen och ser till min fasa att skåpbilen kommer efter.
Ökar på stegen, med den farten hade jag vunnit ett 100-meterslopp. Lätt.
Hör hur bilen kommer närmare.
Funderar på om jag ska springa in i buskarna där bilen inte kan köra, men insåg att det inte var så klokt eftersom det troligtvis var någon i bilen som hade kommit efter mig och det hade kunnat sluta illa.
Sen slog det mig, fan porten är låst och jag har inga nycklar.
Bara pappa har ställt upp porten.
Men nej, ingen matta emellan.
Det kommer att ta en evighet för nån att komma och öppna.
Så känner jag på porten, den var.. öppen?
Ja den var öppen!
Så kilar jag in i säkerheten.
Och som tur var så var dom stora och modiga pojkarna Olle och Uffe hemma så att Tindra kunde krypa ner i sängen, eller på madrassen, med dom och få tröst.

Olle och Uffe är egentligen Sara och Ylva.
Bara så att ingen tror att jag sover med värsta karlarna.

Nu ska jag till stan och slinga håret. Efter en tid som hm.. brunett? känner jag att det är dags att återgå till blond igen. Blondiner har roligare.

Ciaao!