I'm baaack
Sitter och tänker tillbaka på det senaste året, tänk att det bara har gått ett år sedan jag satt på mitt rum, totalt uttråkad och smått panikslagen att jag inte gjorde något med mitt liv.
1 stockholmsflytt, 2 thailandsresor, 3 jobb, 4 lägenheter och 5 sambos senare, har jag återvänt till flickrummet. Här är allting är precis detsamma, men ändå så annorlunda. Jag fascineras över hur mycket som har hänt för mig, hur mycket som har förändrats och om jag verkligen är samma person nu som hon som satt och störtlipade på Kallax den där regninga höstkvällen för snart ett år sedan.
Efter det har jag bara levt, verkligen tagit dagen för vad den har varit och inte brytt mig om morgondagen. Jag har haft min västa tattar-tid någonsin, minus och "medges ej" på alla konton (till och med krediten), en inkomst på typ 5 papp i månaden och vetskapen om att hyran, mat och sl-kort äter upp hela lönen. Men jag har överlevt. Och jag har haft det så jävla kul.
1 stockholmsflytt, 2 thailandsresor, 3 jobb, 4 lägenheter och 5 sambos senare, har jag återvänt till flickrummet. Här är allting är precis detsamma, men ändå så annorlunda. Jag fascineras över hur mycket som har hänt för mig, hur mycket som har förändrats och om jag verkligen är samma person nu som hon som satt och störtlipade på Kallax den där regninga höstkvällen för snart ett år sedan.
Efter det har jag bara levt, verkligen tagit dagen för vad den har varit och inte brytt mig om morgondagen. Jag har haft min västa tattar-tid någonsin, minus och "medges ej" på alla konton (till och med krediten), en inkomst på typ 5 papp i månaden och vetskapen om att hyran, mat och sl-kort äter upp hela lönen. Men jag har överlevt. Och jag har haft det så jävla kul.
Varje årstid representerar varsin lägenhet - det var hösten på fuxxan med Sara och Linda, vintern på vetekakan med Emma och Elin, våren i VT och sommaren i brompa med tillskottet Filip. Varje lägenhet har sina minnen och en speciell känsla som inte går att beskriva med ord.
Men sen kom det en tid då jag blev totalt nollställd, allting snurrade så fort och det kändes som att jag hade tappat bort mig själv någonstans på vägen. Vad jag inte insåg då, var att jag inte alls hade tappat bort mig själv - jag hade hittat mig själv. Det slog mig en dag att det var inte alls där jag skulle vara, inte just då. Jag ville hem.
Så nu är jag tillbaka i flickrummet och lever den absoluta drömmen - för tillfället. Jag har mer pengar än vad jag hinner bränna, inga måsten och jag fyller dagarna med morgonpromenader med Mamma, lunchningar och stanrundor med kära vänner, catching up med folk jag inte sett på hela året, kortspel med Pappa och så lite fest på det. Jag bara glider.
Men för att inte bli alltför uttråkad åker jag och Teza till Italien om två veckor och efter det får vi se. Jag har lärt mig att inte ta så allvarligt på saker och ting, jag är där jag är och jag gör det jag gör. Kanske åker jag tillbaka till Stockholm, kanske flyttar jag till Pajala och jobbar i gruvan (Mammas dröm). Vi får se helt enkelt.
Men sen kom det en tid då jag blev totalt nollställd, allting snurrade så fort och det kändes som att jag hade tappat bort mig själv någonstans på vägen. Vad jag inte insåg då, var att jag inte alls hade tappat bort mig själv - jag hade hittat mig själv. Det slog mig en dag att det var inte alls där jag skulle vara, inte just då. Jag ville hem.
Så nu är jag tillbaka i flickrummet och lever den absoluta drömmen - för tillfället. Jag har mer pengar än vad jag hinner bränna, inga måsten och jag fyller dagarna med morgonpromenader med Mamma, lunchningar och stanrundor med kära vänner, catching up med folk jag inte sett på hela året, kortspel med Pappa och så lite fest på det. Jag bara glider.
Men för att inte bli alltför uttråkad åker jag och Teza till Italien om två veckor och efter det får vi se. Jag har lärt mig att inte ta så allvarligt på saker och ting, jag är där jag är och jag gör det jag gör. Kanske åker jag tillbaka till Stockholm, kanske flyttar jag till Pajala och jobbar i gruvan (Mammas dröm). Vi får se helt enkelt.
♥ KARIN
